Könsneutrala äktenskap

Idag är det den den 1. maj 2009, den första dagen två personer av samma kön kan ingå äktenskap i Sverige.

Alf och Johan passar på direkt. Grattis!

En enkel hedning kan ju dock inte låta bli att vara något skeptisk till den nya lagen. Inte för att den gör äktenskap könsneutrala, utan för att den behåller Svenska Kyrkans prästers implicita rätt att lagviga människor.

Människor idag uppfattar inte nödvändigtvis äktenskapet som något religiöst eller dogmatiskt, utan snarare som ett löfte mellan två människor: att älska och hysa omsorg för varandra hela livet, eller vidare ändå, om man är av sådan uppfattning.

Dagens lag väcker naturligtvis reaktioner i såväl så kallad "gammelmedia" som i bloggosfären, och inget konstigt med det. Detta är en kär fråga (som sig bör) för de flesta, vare sig man uppfattar det som ett dogmbrott eller som en tvist om huruvida vissa människors kärlek är värd mindre än andras.

Juridiskt sett är det svårt att hitta några filosofiska problem: Äktenskapet reglerar arv vid den ena partens frånfälle, både till eventuella barn och till den andra parten. Det reglerar även bodelning vid eventuell skilsmässa.

Kvarstår då alltså dogmatiska invändningar, om man vill hitta några problem: "Naturligtvis är det en lögn och illusion att de skulle vara gifta "på riktigt" eftersom det var mellan man och kvinna som Gud instiftade äktenskapet." skriver Christer Ågren i sin blogg, länkad från artikeln om Alf och Johan i SvD. Christer Ågren är alltså av uppfattningen att ett könsneutralt äktenskap bryter mot den dogm hans religion har satt upp: att äktenskapet är förbehållet man och kvinna.

Det får han tycka. Såväl religions- som åsikts- och yttrandefrihetslagar garanterar honom detta, och även om det ibland kan vara svårt att förstå vilken av dessa lagar som bör användas för att legitimera uttalanden eller handlingar framstår det som tämligen centralt för dem allihop att Christer Ågren får tycka och uttrycka sig precis så här.

Det sätter dock också fingret på ett av problemen: Christer Ågrens religion, om än den består av många fraktioner och indelningar, är tveklöst den religion som har mest makt och inflytande i Sverige idag. Bra, tycker kanske Christer Ågren. Mindre bra, tycker kanske icke-kristna. Hur det än är med den saken åtnjuter ändock Svenska Kyrkans präster implicit rätt att lagviga människor. Från och med idag måste de då antagligen lagviga även personer av samma kön, eftersom samkön inte längre är ett hinder för äktenskap. Det tycker kanske Christer Ågren och även mången präst är ett problem, eftersom det i någon mening strider mot prästernas rätt till religions-, åsikts- och yttrandefrihet.

Och det gör det ju, om man ser äktenskapet som något religiöst och dogmatiskt instiftat.

Men nu var ju inte äktenskapet något religiöst och dogmatiskt instiftat. I alla fall inte i juridisk mening. Vad Christer Ågren och hans vänner tror är ju deras angelägenheter; det juridiska äktenskapet har icke med religion att göra.

Därför är det helt orimligt att Svenska Kyrkans präster framledes få behålla sin implicita rätt att lagviga människor, oavsett hur många Biblar de svär på att lagviga även personer av samma kön.