Huruvida dagens skolbarn får ha huvudbonad vet jag inte riktigt, men jag erfar i media att det finns en önskan från politiskt håll att man inte skall få bära traditionella huvudbonader från andra kulturer i svenska klassrum. Argumenten för detta är dock inte desamma som jag alltid har upplevt att mitt gamla mössförbud vilade på, alltså en ren kulturell grund, utan i stället målas en bild upp av hur svårt det är att kommunicera med någon vars ansiktsuttryck man inte ser. Att denna syn hävdas starkast av en man som har ungefär lika talande mimik som en påskö-staty ger hela situationen ett visst humorvärde.
I efterhand tycker jag väl att mössförbudet var ganska harmlöst. Det stod inte i konflikt med några kulturella regler eller normer jag hade med mig hemifrån, och i ärlighetens namn ville jag nog mest provocera genom att behålla kepsen på. Man kan, och bör, förstås ifrågasätta den kulturella norm som säger att man inte har mössa inomhus, men någon kulturell konflikt uppstod faktiskt inte. I niqab-fallet gör det ju dock det, eftersom det finns ett närmast dogmatiskt påbud hos vissa grupper att skyla ansiktet.
För bara några månader sedan figurerade en grupp som protesterade mot ett moskébygge invid Ramberget i Göteborg i media. Argumenten som framfördes där verkade på ytan sakliga; man hävdade att byggnaden skulle störa parkmiljön. I själva verket är bygget planerat nedanför parken, vid vägen, där knappast någon människa njuter av parkmiljön, och det framkom snart att sakargumenten var ett tämligen taffligt försök att dölja den egentliga anledningen: Gruppen i fråga tycker inte om muslimer.
Det är lätt att spekulera i samband. Har det politiska kravet uppkommit för att man ogillar muslimer? Nej, det är nog inte så enkelt. Där mosképrotestgruppen är pinsamt uppenbar med sin smutsbruna färg tror jag snarare att viljan att förbjuda niqab är ett missriktat försök att visa medmänsklighet. Man ser niqab-bärande som ett uttryck för förtryck och man till varje pris sätta stopp för användandet, och detta verkar vara en bra metod.
Huruvida niqab-bärande är förtryck eller inte hör dock inte till frågan framför ögonen. Till syvende och sist har vi nämligen ett antal människor som vill bära niqab. Inte för att provocera, som jag ville göra med kepsen, utan för att det är en del av deras kultur.
Sist jag kollade har vi inga lagar i det här landet som reglerar kultur. Inga recept på köttbullar delas ut vid gränsen och inga kurser i julfirande är obligatoriska för att få uppehållstillstånd. Tack och lov, hoppas jag att de flesta säger, hedning som ateist, kristen som muslim.
En enkel hedning har svårt för dogmer, och tänker just därför inte försöka förbjuda andra att följa dylika. Det gäller såväl regler huggna i sten som huvudbonader.
