Polyteism är ett grekiskt ord som kan översättas med månggudadyrkan. Andra varianter är förstås monoteism, ateism och panteism, den förste dyrkan av en gud (men fortfarande en individ-gudom), den andre ingen dyrkan alls, och den siste dyrkan av världen som en gudomlig entititet. Ateism och monoteism har dessutom kommit att innebära förnekande av (andra) gud(ar), vilket kanske egentligen inte ligger i själva orden.
Teism borde därför betyda gudadyrkan, lite vagt uttryckt så där. Detta ord har dock kommit att beteckna de former av gudadyrkan som inte är panteism.
Eftersom dessa betydelseglidningar lätt kan leda till begreppsförvirring, och för att grekiska ord med dito för- och efterled ändå inte är särskilt levande och formbara för icke-greker, föreslår därför denne enkle hedning att de svenska orden, gudadyrkan, månggudadyrkan, engudsdyrkan*, världsdyrkan, ickedyrkan och gudsförnekare eller gudaförnekare används. Det löser dessutom problemet med begreppet religion, som tidigare diskuterats; gudadyrkan med eventuella förled antyder inga krav på sammanhängande eller system, utan talar bara om just själva dyrkan.
Fast det är kanske med sammanhängande och system som med dogmer. En del människor tycker väl helt enkelt att det är enkelt med ett sammanhängande system att skjuta in (eller ner?) sina funderingar i, inte minst för att då uppleva gemenskap med andra människor, som per definition "tror på samma sak".
Men vad vet jag, jag är bara en enkel hedning.
*Förledet en- kanske framstår som något överflödig i sammanhanget, då entalets genitiv (-s) används i stället för flertalets (-a), men inkluderas ändå här för tydlighets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar