Spännande nog innebär just dogm, eller dogma som det ofta skrivs numera efter engelsk påverkan (men fortfarande med maskulint flertal, -er), att man inte tänker. Tvärtom är en dogm en grundläggande lärosats vars riktighet inte skall ifrågasättas, utan hållas för sanning oavsett situation. Exempel på dogmer är kristna budord, muslimsk sharia, och andra regler som skall accepteras och åtlydas utan tvekan.
Det intressanta ligger naturligtvis inte i vilken gudom eller människa som anses ha deklarerat dogmen, utan i dess ställning som oifrågasättbar.
I grunden torde det handla om ett enkelt ställningstagande. Antingen väljer man att tänka inför varje situation man ställs inför, eller så väljer man att acceptera en enkel uppsättning regler som man applicerar på alla situationer. Väljer man det föregående löper man risk att få mindre gjort, särskilt om man tycker att det är besvärligt att tänka. Väljer man det senare får man kanske mer gjort, men man kanske gör saker som man efteråt inser inte var så bra. Fast om man följer dogmen kanske man ändå anser att det var bra, fast det inte var det.
Hur en rationell människa kan välja att följa dogmer kan lätt framstå som obegripligt. Frågan har ställts av hedningar, agnostiker, ateister och andra alltsedan de första dogmerna visade sina fula trynen.
Den här hedningen ställer frågan igen, men hyser ingen förtröstan om att få svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar